Kiewa.

Tidigare i veckan skulle vi i halvklass hålla en 10 minuter lång presentation om vårt eget lärande. Ni som känt mig sen grundskolan vet säkert hur hemskt jag tyckte att det var då. Jag var så nervös så att jag stammade, jag blev röd som en tomat, jag började gråta vissa gånger och andra låste jag mig totalt. Jag gick i en sån där klass där några idioter till killar alltid skulle tracka de som redovisade, som skrattade om man sa fel, stammade eller gjorde något av nervositet. Det har verkligen suttit sina spår och efter det har det varit en skräck att redovisa inför en grupp. Det kan nog vara svårt att tro för de som känner mig nu för jag älskar att prata, så det har känts väldigt jobbigt att inte våga.

För ett tag sen bestämde jag mig för att övervinna denna rädsla eftersom att jag egentligen tycker om att prata inför andra människor och få fram mitt budskap. Under gymnasiet började jag smått att bättre mig och jag har hela tiden försökt utvecklas som talare, jag vill bli grym och inspirera och påverka andra! I förra veckan redovisade vi i grupp och jag kollade knappt i mina papper och kände mig riktigt säker vilket jag även fick feed-back från andra om.

Så när jag då gick upp framför klassen hade jag förberett mig relativt bra och ställde mig tyst framför gruppen innan jag började min presentation. Det bara flöt på och det kände så bra (även om jag var nervös vid kortare stunder) och jag tog exempel från egna erfarenheter, kopplade an till de som de andra sagt och saker vi i klassen varit med om. Jag kände mig så stolt och hemma där framme och kände, äntligen där satt den!! Att jag sedan fick så mycket positiv feed-back efteråt stärkte mig bara ännu mer. Jag kommer fixa mitt mål. Skam den som ger sig!!


Vad tycker du om att stå och redovisa/presentera saker inför andra?