Om ändå drömmar kunde bli till verklighet.

Har en sån där period där humöret svänger väldigt mycket och det mesta beror på två saker. Jag hoppas verkligen att det löser sig snart. Den ena kan jag inte göra så mycket åt utan bara försöka acceptera.

Den andra kan jag delvis påverka på sätt och vis. Men man ska ha modet då. Jag är ganska feg när det kommer till vissa saker och det har jag alltid varit. Men snart måste jag ta mod till mig och ändra på det för annars kommer jag att ångra mig förevigt.!

Hade en underbar dröm inatt och jag önskar att den aldrig tagit slut! Synd att inte verkligheten kunde vara som mina drömmar för den var så härlig. Nästan precis som jag vill ha det. Men vem vet, drömmar KAN faktiskt bli till verklighet!



Nobody knows it but you've got a secret smile and you use it only for me.

Why...?

Why does life have to be so complicated? Why do we have to hurt people we don't want to hurt? Why do they hurt us? Why does it hurt so much for you when it makes someone else so happy? Why do we feel as we do? Why does it have to be so painful to tell someone the truth? What shall you do if the truth make someone else heartbroken if you tell them, but if you hold it inside yourself you will explode?

What shall I do???

Jättelyckad kväll.

Igår kände jag verkligen för att grilla. Så jag bestämde mig för att åka ut till mamma och se om någon av mina kära vänner ville följa med. Blev lite struligt bara då jag var hundvakt och inte hade bil, kände inte för att åka två olika bussar när jag skulle ha med mig tre hundar. Men fick gå in på jobbet, vilket kändes konstigt då jag slutat jobba några timmar innan, och hämta mammas bil. Hämtade sedan upp hundarna och åkte ut till huset. Det är så otroligt mysigt där ute med all grönska och lugnet, speciellt nu när vädret var så perfekt. 

Sen kom Maria och Allan över med maten och vi satte igång och grillade. Det blev jättegott och vi åt alldeles för mycket. Sen satt vi bara ute i solen, snackade skit och njöt av det underbara vädret medans hundarna sprang omkring och skällde på de som gick förbi.
Kan det bli bättre än så?




My friends tell me something has come over me and I think I know what it is
...I think I'm in love!

So wonderful but even so heartbreaking.

Everytime she sees him her heart starts to beat faster and faster. She hardly knows what to say and in the end it ends up with a stupid line and a long moment of silence. Non of them really knows what to say. He's so shy even though he doesn't seem like that kind of guy. She's the girl that is always talking and making jokes. The girl that seems to be out of fear. But everytime he's in the same room her mouth gets dry and she doesn't know what to say at all. The only things that comes out of her mouth is silly things. They just sitt there talking to other persons, in fear of making a fool of themselves infront of the other.

But there is so much in the air. You can almost feel the attraction between the two of them. You can see it straight away, they can't hide it anymore. But they can do nothing, they just have to wait. Wait untill that moment when they finally can show their feelings and set them free. But till that day the girl just waits for here prince to come and save her from her loneliness.



She's so lucky but everytime he leaves the room she feel she's fading like a flower.

Is it her or me?

I feel like I'm a prisoner of love wanting to break free, 
knowing I could look but never touch.
I picture us in ways that I can't tell, but you belong to her.
Sharing you means lying to myself.


Is it her or me?


RSS 2.0