Kiewa.

Väskan är packad och om 1 timme åker jag till jobbet för att jobba mitt första av tre pass denna midsommarhelg. De senaste tre midsomrarna har firats på en mysig ö i Stockholms skärgård så de känns lite tråkigt att inte vara där i år. Det känns lite konstigt att jag ska jobba men jag har accepterat det och ser nu fram emot en rolig men annorlunda midsommarhelg. Ikväll ska vi grilla på jobbet och resten av helgen ska jag försöka hitta på roliga saker med ungdomarna.

Men lite midsomrigt har det blivit ändå. Jag och J (som fortfarande är sjuk) har ätit en liten midsommarlunch och snart ska vi äta jordgubbar innan jag åker och jobbar.

En bild från midsommarfirandet förra året på vår underbara lilla sommarö.

Jag och J mår båda väldigt dåligt idag och nyss började regnet vräka ner utanför fönstret. Vilken tur att J fått hem alla X-Men filmerna som han har köpt för ikväll är en perfekt mysa-i-soffan-framför-en-film-kväll. Ska kurrera mig och njuta av min sista sommarlovskväll på några veckor. Imorgon börjar jag jobba och sen går jag på sommarlov igen om 4,5 veckor. Ska bli spännande och roligt.

Vad brukar ni hitta på när ni mår dålig eller det regnar ute?

Efter en relativts produktiv förmiddag ska jag snart ta Ghia på en promenad och göra mig redo för sommarens andra arbetspass på egen hand. Skulle egentligen börja först till midsommar men ibland blir ju folk sjuka så då ska jag komma till undsättning. Känns konstigt men roligt att inte jobba på mitt vanliga jobb i sommar men jag måste säga att det är underbart att inte vara instängd i en fabrik. Hoppas på en trevlig kväll!

De senaste dagarna har jag läst om den otroliga sommarvärmen som verkar ha visat sig för östkustborna medan man suttit och tittat ut på regnet/blåsten. De har fått mig att tänka tillbaka och en jobbig "hemlängtan" har dygt upp. Det hela startade när jag var upp och firade min underbara vän som fyllde 25 år och jag fick komma tillbaka till mina "hemtrakter". Att jag skulle känna en sån längtan efter Södertälje-området hade jag inte kunnat ana men det är jobbigt vill jag lova. Trots att Göteborg bara växer mer och mer för mig så är det något speciellt med "hem" ändå. Kanske blir en resa dit inom en snart framtid.

Hundpromenad hos mamma förra sommaren.

Vid 11 tiden lämnade jag in min sista skoluppgift för den här terminen vilket betyder att termin 4 är slut och jag har sommarlov! Trots att regnet faller ner i en hög hastighet utanför fönstret är jag otroligt glad. Än så länge har jag hunnit med ett pass Bodybalance med härliga Caroline som instruktör, gjort en gammal man mycket glad och såg nyligen att skattepengarna har kommit. Om någon timme ska jag dessutom träffa tjejerna för en liten skolavslutning med jordgubbar och glass. Jag känner på mig att det kommer att bli en riktigt bra sommar!

I mitt föregående inlägg berättade jag att jag äntligen kommit över min skräck att redovisa ståendes inför en grupp. Till alla er som tycker det är jobbigt tänker jag dela med mig av några av saker som har hjälpt mig:

• Tala tydligt så att alla hör. Annars tappar de som lyssnar lätt intresset för dig, tyvärr.


• Var säker på din sak. Personer som pratar självsäkert(men inte skryter) inger respekt och folk lyssnar bättre. Är du är osäker försök att inte visa det.
  
  
• Ursäkta dig inte. Det inger en osäkerhet hos dina lyssnare och de kan tappa intresset.
  
  
• Det är bara du som vet vad du ska säga! Blir det fel så vet ingen det om du inte säger något. Försök att ta ett kort andetag och fortsätt som om inget hänt, alternativt skämta bort det.
  
  
• Var/verka intresserad av det du ska prata om. Om du visar att du tycker att ämnet är intressant är det större chans att de som lyssnar också tycker det. Tycker du inte att det är intressant? Hitta något som är det ändå, det finns alltid någonting.
  
  
• Ha ögonkontakt med de du pratar med. Visar du intresse för dem visar de oftast intresse för dig.
  
  
• Ha gärna med egna exempel kopplade till ämnet. Det gör att det blir mer levande och lättare att ta till sig.
  
  
• Försök att inte läsa för mycket innantill. Jag vet att det kan vara svårt men försök att lägga lite mer tid innan redovisningen på att verkligen lära dig det du ska prata om. Det kan du göra genom att prata högt med dig själv eller någon annan om ämnet. Försök sedan att skriva ner stödord som du kan använda dig av om du tappar fokus eller blir osäker. Trappa ner detta stegvis och stressa inte. Du måste känna dig säker annars kan det blir för jobbigt. Det är en lång process som får ta tid. Du kommer att nå ditt mål så småningom!

Tänk på föreläsare/lärare som du tyckte varit extra bra. Vad gjorde dom som var extra bra? Varför satte de spår hos dig? Använd dig sedan av dom när du pratar.

Tidigare i veckan skulle vi i halvklass hålla en 10 minuter lång presentation om vårt eget lärande. Ni som känt mig sen grundskolan vet säkert hur hemskt jag tyckte att det var då. Jag var så nervös så att jag stammade, jag blev röd som en tomat, jag började gråta vissa gånger och andra låste jag mig totalt. Jag gick i en sån där klass där några idioter till killar alltid skulle tracka de som redovisade, som skrattade om man sa fel, stammade eller gjorde något av nervositet. Det har verkligen suttit sina spår och efter det har det varit en skräck att redovisa inför en grupp. Det kan nog vara svårt att tro för de som känner mig nu för jag älskar att prata, så det har känts väldigt jobbigt att inte våga.

För ett tag sen bestämde jag mig för att övervinna denna rädsla eftersom att jag egentligen tycker om att prata inför andra människor och få fram mitt budskap. Under gymnasiet började jag smått att bättre mig och jag har hela tiden försökt utvecklas som talare, jag vill bli grym och inspirera och påverka andra! I förra veckan redovisade vi i grupp och jag kollade knappt i mina papper och kände mig riktigt säker vilket jag även fick feed-back från andra om.

Så när jag då gick upp framför klassen hade jag förberett mig relativt bra och ställde mig tyst framför gruppen innan jag började min presentation. Det bara flöt på och det kände så bra (även om jag var nervös vid kortare stunder) och jag tog exempel från egna erfarenheter, kopplade an till de som de andra sagt och saker vi i klassen varit med om. Jag kände mig så stolt och hemma där framme och kände, äntligen där satt den!! Att jag sedan fick så mycket positiv feed-back efteråt stärkte mig bara ännu mer. Jag kommer fixa mitt mål. Skam den som ger sig!!


Vad tycker du om att stå och redovisa/presentera saker inför andra?

Som jag tidigare nämnt springer jag väldigt sällan pga problem med benhinnorna. Men igår var jag ute med Ghia och hittade en ny och jättevacker skogspromenad. På vägen tillbaka fick jag plötsligt ett infall att jag ville springa och satte fart. Det kändes bra och det gjorde inte ont så jag fortsatte att springa fram i den vackra skogen. Men som ni alla vet så är underbart kort och jag lyckades snubbla på något och ramlade på ena sidan och skrapade i knät, axel och höften. Så med löv i håret och smuts på kroppen låg jag där i skogen och stackars Ghia blev jätteorolig. Men jag tog mig upp och insåg att det inte var så farligt men idag gör det rätt ont och armen (självklart den högra) är väldigt svag och att lyfta den ovanför axelhöjd är väldigt ansträngande.

Jag kanske borde ta det som ett tecken, jag ska inte springa.

I går hade filmen X-Men: First Class biopremiär och vi var och såg den med några vänner. Jag har bara sett Wolverine innan (vad jag kan minnas iaf) och jag var skeptisk men tänkte att det kan vara kul att få se hur det hela startade iaf. Det tog inte lång tid innan den försvann och jag måste säga att jag tyckte att filmen var riktigt bra! Nu ska jag se alla andra filmerna också till Js stora förtjusning. Jag säger bara se den!