Kiewa.

Så var det dags för ännu en söndag och en dag av ensamhet och tårar. Söndagar är den värsta dagen på veckan för mig! I veckorna är det oftast fullt upp med skola, Ghia och träning och allt annat som måste hinnas med, fredagarna är jag antingen med kompisar eller för trött för att känna efter. Lördagarna är det oftast fullt upp som igår när det var RockBand-kväll med vännerna och så kommer söndagen=baksmällan. Inte en sån baksmälla som man får efter för mycket alkohol nej idag kommer tiden och ensamheten ikapp och jag bryter oftast ihop. Minsta lilla sak jag ser/hör som jag saknar att kunna göra med J gör att allt rasar, den fasad jag håller uppe i veckorna fallerar och tårarna kommer utan någon hejd.

De flesta säger att jag är så stark och att de inte hade klarat av det som jag går igenom just nu och att jag är så duktig. Jag är tacksam över er omtanke det är inte alls det, jag är tacksam över ert stöd. Men allting har sitt pris! Jag är så trött på att vara stark och duktig hela tiden och släpa mig igenom vardagen i väntan på att han ska komma hem. Men hur lätt är det när man aldrig får se ett slut på det hela? Ett datum då man vet att han får komma hem. De skjuter hela tiden fram det och när jag får hopp om att nu ska han få komma hem så ser de till att han får stanna lite till, de där J-VLA araberna!!! Jag är inte rasist eller så men just nu HATAR jag verkligen hans chefer!! Jag orkar verkligen inte mer. Att ständigt gå och stressa och oroa sig gör att jag har en ständig huvudvärk och magen pajjar. Försök att stressa mindre och tänka positivt säger de, men det går inte längre! Jag vill bara bort, att allt ska vara över nu. Jag blir så osäker på vad jag känner och vill inför allt. Jag önskar verkligen att jag aldrig låtit honom åka iväg, om jag bara hade vetat.

Men det finns inget jag kan göra, jag får ta på mig masken, sätta på leendet och köra vidare. Du måste vara stark Terese. Ska fösöka ta mig igenom den här söndagen med och sedan är det måndag igen och dags för en ny vecka med nya krav, nya tentor och tid att döda. Åh va jag önskar att jag slapp dessa söndagar!