Kiewa.

Nedräkningen har börjat på allvar nu och dagarna går att räkna på en hand. Om jag ska vara ärlig så känns det faktiskt ganska overkligt men det är sant. Efter en snart 11 månader lång väntan ska han äntligen få komma hem och vi kan börja vårat liv tillsammans, på riktigt! Det som skulle ha varit 6 månader och som hela tiden skjutits fram tar snart slut. Snart har vi klarat det men jag skulle ljuga om jag sa att det inte har varit jobbigt, att jag inte gråtit många gånger och aldrig känt mig ensam. J, Ghia, familjen, vännerna, träningen, hoppet och skolan har hjälpt mig igenom detta olidliga väntande och utan dem hade det aldrig gått.

Först nu känner jag att jag äntligen kan se framåt och göra planer för framtiden. I helgen kände jag för första gången att det här har ett slut och att en ny spännande tid väntar.

Det är MIN tid nu!