Kiewa.

Dagen som började så himmelskt har blivit till ett mindre helvete. Jag blir galen, orkar inte mer. Jag borde inte klaga men all min energi är som bortblåst och jag är så trött på det här. Jag vet att det inte är långt kvar men jag orkar inte just nu, det är för tungt. Att dagen-D är om exakt 14 dagar gör ju inte saken bättre precis. Den stress jag känner nu är total och då pajjar ju min mage. Vill bara krypa ihop och gråta i någons knä och höra att allt kommer att bli bra, precis som när man var liten. Att någon blåser bort alla problem. Idag känner jag mig riktigt svag. Please, wake me up when september ends!

Nu tar jag en promenad med Ghia och rensar tankarna, hoppas det hjälper.