...

Jag orkar inte längre. Jag vet inte varför jag känner så här men det känns skit. Jag borde vara lycklig med tanke på att allt går som på rälls, men nånting saknas. Eller är jag bara rädd för att vara lycklig? Att allt ska rasa igen och att mitt liv ska gå i tusen bitar. Jag orkar inte ta mig upp därifrån igen. Kanske är det just den räddslan som gör att jag tänker som jag gör. Jag vill inte ha det så här men det slutar alltid så. Varför vågar jag inte bara slänga mig ut och njuta av livet istället för att dra mig undan när saker börjar bli bra??

Kommentarer
Postat av: Veronica

Det känns som att du och jag känner likadant just nu. Jag vågar inte heller ta steget, kasta mig ut och bara njuta av livet. Just nu känns det tungt. Men det kommer en dag då vi förstår att allt vi vill ha finns här rakt framför oss. Det gäller bara att öppna ögonen och se det vi faktiskt har nu. Saknaden av något kanske egentligen är saknaden av oss själva. Jag känner i alla fall att en bit av mig saknas, men jag vet inte vad. Jag håller ut och tänker inte söka efter lyckan eller biten som passar i mitt liv. Jag lämnar härmed över till ödet! Är det menat så snubblar jag över biten som saknas snart :)



Jag hoppas att din oro lägger sig och att du finner den lycka du så gärna vill ha. Johan finns vid din sida, använd honom som stöttepelare. Förklara och sök tröst. Han förstår nog :)

Många kramar till dig

2009-10-28 @ 12:25:00
URL: http://fairydust.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0